Del 3:
" Jag tittade upp mot den diamantklara himlen, allt såg så lugnt och harmoniskt ut, vinden som smekte trädtopparna och månen som gav energi åt alla miljoner gnistrande stjärnor. Såna här kvällar var det verkligen få av i Washington, gatorna var ovanligt tomma men det gick några par som tittade upp mot månen och gav varnadra en kyss och kanske lovade dom varndra att leva för alltid tillsammans, jag fnystade för det där med kärlek har aldrig varit min starka sida, jag tror inte på den förrens jag väl möter den med egna ögon. jag lyssnade skarpt och tyckte jag hörde hur mamma sakta smög sig upp för trappan. JAg tittade mot min dörr och väntade på att den sakta skulle öpnnas av mamma, fel? Nej jag hade rätt mamam kom in genom dörren.
- Sarah?, viskade hon försiktigt
- Ja?
- Kan jag komma in?
- Ja.
Mamma tittade på mig med sina lugna vackra havsblå ögon, hennes ansikte var som så perfekt. Allting passade ihop så bra man kunde nästan tro att hon blivit special gjord jämfört med mig. Hon gick sakta mot mig och satte sig på min stora fönsterbänk, för att vara 37 år var hon otroligt vig!
- VAd var det du ville berätta för mig mamma? Sa jag med en gäsp
- Det är svårt för mig.
Jag tittade på henne med mina nyfikna ögon och hon vågade inte möta min blick utan istället började hon studera varenda litet mönster i mitt golv.
- Mamma?
- Sarah, Jag. Hon avbröt meningen tvärt och tittade återigen ner i golvet.
- Säg nu:
- Din pappa som du bor ihop med nu är inte din riktiga pappa.
Hela min kropp spändes och allt jag kunde hör hur mammas sista mening ekade i mitt huvud, jag kände hur mina fingrar blev allt kallare, jag knöt ihop mina händer till knytnävar och gick sakta ut ur rummet utan att skicka en blick mot min mamma. Jag hörde mammas lena röst bakom mig.
- Din riktiga pappa vill se dig.
Jag ville inte tro på det som hon, mitt hjärta rusade runt, hela min kropp blev kall och jag blev stillastående. Kändes som att alltign omkring blev ett mörkt moln , alla känslor som jag byggt upp för en man som nu visade inte vara min riktiga far, jag kunde inte längre höra mitt hjärtas slag.
Mamma satt alldeles stel på sängkanten, hon rörde inte en muskel. Jag hörde hur något stanna utanför vårt hur, en bildörr som slängdes igen och hur fotstegen närmade sig dörren. "
------------------------------------------------------------------------------------
Det var veckans sista del? Är du fortfarande nyfiken på Sarah och hur hennes liv kommer bli? Jag kommer senare på bloggen ha en tävlign där du kan vinna min bok och andra godsaker:) Skriv redan nu varför du ska vinna!!! / Emilie
Kommentarer
Trackback
